Foto: Francesco Marino

Växthuseffekten är en nödvändighet för att liv på jorden ens kunna existera. Vi behöver växthusgaserna för värma upp jorden, utan dem skulle medeltemperaturen vara -18 grader. Jorden är som ett växthus, strålning kommer in och en viss del strålar ut, växthusgaserna hindrar en del av solens strålar från att reflektera ut igen. Så ska det fungera men på grund av våra utsläpp har vi skadat ozonlagret och ökat mängden växthusgaser i luften.  Det är framförallt våra utsläpp av koldioxid som ökar mängden växthusgaser.

Hur bildas växthusgaser?

Växthusgaser bildas när organiska material bryts ner och när vulkaner har utbrott. Växthusgaserna som släpps ut vid nedbrytning ingår i det naturliga kretsloppet och tas snabbt upp igen av växter. När vi människor förbränner fossila bränslen tillsätter vi ännu mer gaser i kretsloppet och det blir allt för stora mängder för att växter ska binda dem. Avverkningen av regnskogarna i världen som binder en stor del av koldioxiden leder till ännu högre halter i atmosfären för när skogen skövlas släpps all koldioxid som den har bundit.

Ozonlagret

Ozonlagret som består av syre som bildas vid fotosyntes har försvagats på grund av våra utsläpp av vissa kemikalier. Ozonlagret kan brytas ner kemiskt av exempelvis oxider av brom, kväve och klor. Ett flygplan släpper ut freoner(halogener) som skadar ozonlagret. Freoner användes tidigare i en mängd produkter men har sedan alarmerade information om dess skada på ozonlagret minskat.  Ozonlagrets uppgift är att skydda mot skadlig UV- strålning från solen men på vissa ställen är den för tunn för att kunna göra detta. För stora mängder UV-strålning är skadlig för allt levande.

Historia och framtiden

Den industriella revolutionen i slutet av 1800-talet ökade vår användning av fossila bränslen.  På bara hundra år har vår medeltemperatur ökat med 0,6 %.  Det kan anses vara en låg siffra men problemet är att låga skiftningar i temperaturen kan skapa stora rubbningar i ekosystemen. Det största problemet är det tar stor tid att sänka mängden växthusgaser och vi har inte ens satt igång på riktigt. Vi har många planer på hur vi ska göra det men några riktiga framgångar har vi inte nått än. Enligt FN:s klimatpanel finns det en risk att jordens medeltemperatur stiger 1,4 -6,4 % inom de närmaste hundra åren.

Konsekvenser

Många av konsekvenserna av växthuseffekten är att det typiska vädret för ett visst område blir ännu mer tydligt, det vill säga att vid redan torra och varma platser kommer det bli ännu varmare och vid regniga förväntas nederbörden öka.

Foto: Arvind Balaraman och Michelle Meiklejohn

En ökning av temperaturen vid ekvatorn skulle vara förödande, det skulle innebära torka vilket skulle leda till svält bland både befolkningen och djuren. Om temperaturen så dramatiskt skulle höjas skulle växterna som lever där i nuläget inte klara sig och detta skulle innebära att koldioxidhalten skulle öka ännu mer. Ökningen av temperaturen leder i sin tur till att glaciärerna smälter och havsnivån stiger.  Glaciärerna är viktiga för att reflektera delar av strålningen ut i rymden igen för is är reflekterande, vatten och land däremot absorberar. Mark som ligger under is och är nedfrusen binder även till stora mängder kol och metan, smälter isen kommer alltså dessa gaser att hamna i atmosfären och det blir svårt för skogarna i världen att binda till dem för att de är av så stor mängd.

Foto: Federico Stevanin

Den stigande havsnivån har också många konsekvenser, städer som ligger vid hav skulle hamna under vattnet och även viktiga biotoper som mangroveskogarna skulle försvinna vilket skulle innebära stora risker för kusten om orkaner skulle dra över. Korallreven skulle också drabbas om mangroveskogarna skulle försvinna.

Växthuseffektens konsekvenser har dominoeffekt och alla kommer i framtiden att påverkas om vi inte minskar mängden gas som vi släpper ut.

Ett ekosystem är djur, växter och nedbrytare som lever inom ett område som tillsammans med miljön bildar ett ekosystem. Det är alltså en samverkan mellan abiotiska och biotiska faktorer.

Ett ekosystem kan vara hur stort och litet som helst, från hela jorden till en stubbe.  Men för att ekosystem ska fungera behövs energi, den energin kommer från solljuset.

Fotosyntes

Allt i ett ekosystem samverkar, utan producenterna skulle inte djuren och nedbrytarna kunna leva.  Producenter är växter, alger och fototrofa bakterier. De kan utföra fotosyntesen som är en process där de omvandlar solljuset, vatten och koldioxid till socker och syre.

Bild: Ne.se

De gröna växterna tar upp solljuset i kloroplasterna som innehåller klorofyll. Klorofyll är det som gör bladen gröna och samlar upp ljusenergi. Energin används för att göra ATP som är kemisk bunden energi. Koldioxiden tar växter upp från luften genom sina klyvöppningar, koldioxiden och väte från vatten blir till kolhydrater.  Restprodukten av fotosyntesen är syrgas.

Cellandning

Cellandningen är fotosyntesens motsatta process.

I fotosyntesen binder växterna solens energi som kemisk energi i form av kolhydrater, eller socker, och andas ut syre. När en konsument äter en producent övergår kolhydraterna till den organismen. För att den sen ska kunna utnyttja energin som finns inkapslad behövs processen som kallas cellandning.  Cellandningen är som sagt fotosyntesens motsats. Här använder cellen syre för att kunna omvända fotosyntesen och ta del av solens energi.

Cellen processerar kolhydraterna i dess organell, mitokondrien. Mitokondrien, med hjälp av syre, bryter loss den kemiska energi som finns i kolhydraten och får kvar vatten och koldioxid som den sedan avger. Processen som sker i mitokondrien kallas citronsyracykeln.