Mellan maj år 2000 och augusti 2006 förlorade Brasilien nästan 150 000 km² av sin regnskog. Från 1970 har mer än 600 000 km² förstörts.

Enligt FAO var den årliga skogsavverkning 40 000 km² år 1992,i alla världens regnskogar. Mellan maj år 2000 till augusti 2006 förlorade bara Brasilien 25 000 km² per år, det är mer än hälften av hela världens avverkning under 1992.

Ännu ett bekymmer är att en stor del av träden som fälls inte kommer till användning det som intresserar de stora internationella företaget är värdefullt trä som exempelvis teak och mahogny. Stora träd som faller drar mer sig många fler träd och växter och därmed många arters habitat.

För mycket avverkning koncentrerad på en plats bidrar till översvämningar och erosioner som i sin tur förstör nischer.  Erosioner sker oftare och i större omfattning om det inte finns rötter som håller kvar jorden vid regn.

 

 

Man försöker skapa naturreservat som ska bevara den biologiska mångfalden men landets ekonomi förhindrar detta. Exempelvis så försämrades Brasiliens ekonomi under åren 1988-1991, under den här perioden minskade avverkningen, som man kan se i diagrammet ovan.  När skövlingen ökade igen mellan åren 1993-1998 växte återigen landets ekonomi. Men en stor del av skövlingen är illegal och detta kostar staterna enorma summor varje år i uteblivna inkomster.

Av allt timmer man får ur världens regnskogar räknar man med att över 80 % av det som skövlas är illegalt. Vi i Sverige handlar virke som vi tror är lagligt men som i själva verket kan ha tagits fram genom att skövla skogen utan några som helst rättigheter.

Den illegala handeln skadar miljön enormt mycket för att de inte följer lagarna som finns för att skydda växt- och djurarter men även för att de tar pengar som landet på riktigt ska ha för sina varor.

 

 

 

 

År	Avverkning [km²]	Förändring [%]
1988	21050
1989	17770	-16%
1990	13730	-23%
1991	11030	-20%
1992	13786	25%
1993	14896	8%
1994	14896	0%
1995	29059	95%
1996	18161	-38%
1997	13227	-27%
1998	17383	31%
1999	17259	-1%
2000	18226	6%
2001	18165	0%
2002	21205	17%
2003	25151	19%
2004	27429	9%
2005	18793	-31%
2006	14040	-49%
2007	10010	-47%

 

 

 

 

Som vi kan se har det sedan 1988 varierar väldigt mycket med skövlingen. 1995 var avverkningen som störst och det kan förklaras med den brasilianska ekonomin tidigare hade varit väldigt dålig. Med en ökad avverkning kunde ekonomin förbättras och året efter kan man se att avverkningen hade sänkts med hela 38 %. 2007, var avverkningen nere på 10010 km² vilket var en sänkning med nästan 50 % och året innan var också en stor sänkning. Vi kan se att de senaste fem åren har mängden avverkad skog minskat, det finns inga exakta siffror från 2007 och framåt men en minskning har skett.  Vi kan endast se det här som en väldigt positiv trend även om dessa siffror endast gäller den tropiska regnskogen i Brasilien.

 

Svedjebruk

Skövlingen av regnskogen är inget nytt fenomen men har ökat sen andra världskriget, urbefolkningen har odlat i regnskogen i flera tusen år . För att kunna odla på den näringsfattiga jorden bränner man ner skogspartier. Dock har svedjebruket från då till nu förändrats från att ha varit ett sätt att försörja sin familj till stora internationella företag som bränner ner träd för att istället ha plantager.

Vid svedjebruk överförs näringsämnena till marken från träden, utan bränning kan man inte odla något för nästan all näring i regnskogen är bunden till vegetationen. Svedjebruk är inte hållbart, jorden blir snabbt näringsfattig igen på grund av avrinning och odling. Efter några års odling flyttar man sig helt enkelt till en ny plats och brände ner ännu en bit skog. Det tar lång tid för en regnskog att återhämta sig från en brand, det tar cirka tjugofem år tills de växter och djur som levde på platsen innan branden är tillbaka. Först kommer . Varje fallet träd låter solljuset falla ner på marken där det annars brukar vara ganska mörkt på grund av alla höga träd. När ett nytt ska växa fram måste den alltså konkurrera om utrymmet för att få tillräckligt med solljus för att kunna utföra fotosyntes och växa.

 

Plantager

Foto: fotoakuten.se

Plantager tar stor plats och det krävs en skövling av ett stort område för att kunna ha en plantage. Dessa odlingar är oftast ett samarbete mellan staten och stora internationella företag och bör följa landets lagar som ska skydda artrikedomen men det är inte ovanligt att regeringar väljer att se bort på grund av ekonomiska intressen.  Stora plantager kräver även bra transportvägar och har därför ett stort behov av en fungerande infrastruktur, det brukar vara lätt för dessa stora företag att bli finansierade av regeringar.

Ett annat problem är att de enorma mängderna miljögifter som används ofta hamnar i floderna som är dricksvatten för människor, djur och miljögifterna förstör även habitatet för de vattenlevande djuren och växterna.

Bananföretaget Dole har under de senaste åren kritiserats starkt för att de har under flera år använt sig av bekämpningsmedel som skadade arbetarna ute på plantagen. Även om Dole kände till konsekvenserna informerade de aldrig sina arbetare. Barnen till dessa arbetare har visat sig fått många skador och har fötts missbildade och med hjärnskador.

I många tropiska länder finns det en hög arbetslöshet och det är väldigt lätt för internationella företag att utnyttja människorna som billig arbetskraft. Detta gör självklart att arbetarna inte vågar klaga då de vet att det finns många som skulle kunna ta deras jobb om de fick sparken.

 

Soja

USA står för hälften av sojaproduktionen i världen, Brasilien kommer på andra plats med ungefär 20 % av världsproduktionen.  Sojan som exporteras används till största delen till djurfoder inom EU. För varje steg i näringskedjan går 90 % av energin förlorad. Vilket innebär att hundra kilo soja ger tio kilo kor och vi som toppkonsumenter får endast i oss ett kilo.

 

 

 

Kina importerar också sojan men den används då i matlagningen.  Under de senaste 45 åren har det skett en enorm ökning av sojaproduktion.                                                                                                                              Sojakött som består av proteinet från sojan och som är rik på protein, mineraler och fibrer äts främst av veganer och vegetarianer istället för kött.

Sojan brukar inte produceras i den tropiska låglandsregnskogen utan snarare på höglandet i Brasilien. Träden som tas bort för att ersättas med plantagen kan orsaka erosioner som leder till att regnskogen skadas när jordflöden rusar ner.   I Brasilien förloras 500 miljoner ton jord på grund av erosion. Soja är en bov för att det är en växt som inte har djupa rötter, när jordbruksjorden som är fylld med gifter förs med när regnar orsakar detta självklart föroreningar i dricksvattnet.

 

Roth sammanfattade 1987 anledningar till varför soja ofta orsakar vattenerosioner:

 

• Intensiv markbearbetning
• Avsaknad av växttäcke på marken
• Hög nederbörd
• Sluttande åkermark

 

Källa: http://chaos.bibul.slu.se/sll/slu/ex_arb_marklara/ESM36/ESM36.HTM

Palmolja

Foto: Auro Queiroz

Palmolja får man från oljepalmen som har störst utbredning i Sydostasien men den finns även i Sydamerika. Det är frukterna på oljepalmen som används och frukterna har plockats av urinvånare i många hundratals år, oljepalmen kommer ursprungligen från regnskogen vid Guineabukten men genom globalisering fördes den till Asien och Sydamerika.

Oljepalmen har djupa och kraftiga rötter till skillnad från sojan och är då inte lika erosions triggande men oljepalmar är höga och när vattnet faller ner från deras blad faller de med en stor rörelseenergi vilket leder till erosioner. Deras blad skymmer också marken vilket innebär att markvegetationen försvinner och då ökar risken för erosion. Att palmerna ofta odlas i lutande områden gör att nederbörd drar med sig det ytliga jordlagret som innehåller gödningsmedel och insektsgifter vilket gör att dessa ämnen hamnar i dricksvattnet men det gör också att växtligheter i vattnet dör till följd av rubbningar av näringsämnen.

Palmolja finns i en mängd av dagliga varor som vi använder det finns ibland annat i glass, smink och chips. Men på förpackningar står det inte palmolja utan vegetabilisk olja, oljan består av mättade och omättade fetter. Palmoljan har på senare år börjat användas som foder inom djurindustrin likt sojan.

Källa: http://chaos.bibul.slu.se/sll/slu/ex_arb_marklara/ESM36/ESM36.HTM

 

Under de senaste trettio åren har ökningen av palmolja skjutit i höjden, Sverige importerar 44 000 ton palmolja varje år.

 

 

Boskap

Mark där boskap hålls var mellan 2000-2005 ansvarig för 80 % av den totala avverkningen i Brasilien. Boskap kräver stora områden för att kunna gå runt och beta, man skövlar bort stora delar av skogen för att ge plats åt dem. Det här innebär att rovdjur som till exempel jaguaren drivs från sina revir och istället för att jaga ormar och tapirer ger den sig på boskapsdjur.  Man kan även se av diagrammet ovan att stora plantager bara uppgår till mindre än 10 % av den totala skövlingen. Men plantager bidrar till ökad infrastruktur och ekologiska rubbningar som erosioner vilket i sin tur leder till fler rubbningar. Ökningen av mark åt boskapsdjur sker på grund av konsumtion av kött.

Foto: Marijn van Braak

 

Amazonas är världens största regnskog som finns i hela nio länder i Sydamerika Bolivia, Surinam, Guyana, Franska Guyana, Ecuador, Peru, Colombia, Venezuela, Brasilien.  Amazonas är en de tre stora regnskogarna i världen, den näst största regnskogen kan man finna i Centralafrika och heter Kongobäckenet. Den tredje regnskogen finns i Sydostasien.

I regnskogen finns en enormt biologiskt mångfald. Hälften av alla världens upptäckta arter lever i regnskogarna, forskare upptäcker ständigt nya arter.

Regnskogens olika former

Tropisk låglandsregnskog

Det finns olika typer av regnskog och därmed olika nischer för många djurarter. Den mest artrika av dem alla är den tropisk låglandsregnskog . Den här typen av skog finns på ca 600 m över havet, just för att den är den artrikaste är det också den som är mest hotad. Här finns de eftertraktade trädarterna som mahogny och teak.

Sumpregnskog

Lägre ner än den tropiska låglandsregnskogen finns sumpregnskogen. Det är skogar som är ständigt eller periodiskt översvämmade av floder. De som är ständigt översvämmade finns i kustområden och de som är översvämmade säsongsvis finns i Amazonas inre bälte.

Tropisk bergsregnskog

På högre höjd, mellan 600 och 1500 m ö h, finner man den tropisk bergsregnskog. Här är träden inte lika höga som i låglandsregnskogen och för att de växer på sluttningar täcker inte deras kronor all mark under dem. Detta är en förutsättning för markvegetation.

 

Molnskog

Över bergsregnskogen breder molnskogen ut sig på en höjd av 1500 meter över havet och upp till trädgränsen. Molnen och den ständiga dimman hindrar en del av solens strålar att nå träden. Träden i molnskogen är låga och är ofta täckta av epifyter(se nedan) som är på jakt efter solljus. Jorden har låg ph och marken är täckt av vitmossa. Träden har en viktig funktion, de tar upp vatten som finns i molnen genom sina blad. Det är ständigt fuktigt och det är positivt för epifyternas tillväxt.  I molnskogar finns det en stort biologiskt mångfald och många av arterna som bor i molnskogar är endemiska.

Foto: Mark Godfrey/TNC

 

Mangroveskog

 

Foto: http://www.sxc.hu/photo/1150921

 

Mangroveskogar är våtmark vid flodmynningar och i grund strandområden, dessa skogar är en världens med artrika ekosystem. Det är inte många djur som lever hela sitt liv här men den är en plats för lek och även uppväxtområde för många arter. Träden som har styltrötter skyddar små vattenlevande djur som krabbor, räkor, fiskar från större predatorer. Det är få trädarter som kan leva här på grund av den näringsfattiga och saltrika jorden.  För att klara sig mot havets erosioner och vågor har träden utvecklat styltrötter(se nedan) och luftrötter som gör att de kan växa i den syrefattiga leran.                                                                                                                                               Mangroveskogarna skyddar även de artrika korallreven och kusten från flodvågor, cykloner och erosioner. När skogen tar upp näringsämnen och slam hindrar den att dessa ämnen når korallreven som är mycket känsliga för slam. Slam och näringsämnen rubbar deras balans. Korallerna kan dö om det finns för mycket slam för då när inte solljuset dem.

Mangroveskogarna är starkt hotade i nuläget, de tas bort för att ge plats åt räkodlingar. Om man tar bort mangroveskogarna kommer många arter att utrotas, många fiskarter är beroende av denna skog för att kunna reproducera sig och för att växa upp. Utan skogarna är också risken stor att korallreven drabbas och i värsta fall förstörs helt vilket skulle vara en katastrof för den biologiska mångfalden.

Amazonfloden

Amazonfloden rinner igenom den tropiska regnskogen och är världens största och längsta flod med en längd av 7025 km. Bara i floden finns en femtedel av hela jordens flodvatten.

Foto: Luis Gustavo Lucena

 

Amazonfloden rinner upp vid Anderna i Peru, i närheten av stilla havet, den når sedan Amazonbäckenet och den tropiska regnskogen. Det finns inga bra reningssystem så när floden mynnar ut i Atlanten färgar den Atlanten gul/brun på grund av allt slam. Amazonasflodens användning förut var för att transportera gummi men nu finns det gott om vägar så floden används inte till lika stor utsträckning för transport längre. I floderna lever en mängd djur bland annat pirayor, kajmaner och floddelfiner.

Uppbyggnaden

Regnskogen består av skikt. Första skiktet finns vid floderna där solljuset lätt tar sig fram växer det en tät vegetation på låg höjd.  På markskikten finns det inte så mycket vegetation för solens strålar når oftast inte till marken på grund av dem övre skikten som skymmer.  Växterna som lever på marken måste alltså klara sig på minimalt med solljus. Humusskiktet som består av döda växtrester och djur är tunt och mineraljorden ligger under det tunna skiktet av kadaver och döda löv. Allt bryts ner snabbt tack vare nedbrytarna. Det finns knappt några näringsämnen som hamnar i grundvattnet så vattendragen i regnskogen är svagt sura och näringsfattiga.

Foto: http://www.sxc.hu/photo/1160604

 

Efter markskiktet kommer det nästan heltäckande taket av trädkronor som ligger på 30-40 meters höjd, här finns det blommor från trädklättrande växter som utnyttjar stammar och grenar för att slå rot men de är inte parasiter. Sådana kallas epifyter, orkidéer och ormbuskar är epifyter. Ibland är dock dessa växter parasiter som inte ger något tillbaka till trädet utan suger endast ut varenda droppe de kan av liv, sådana kallas för strypare. Strypare börjar som epifyter men börjar sedan växa kring hela trädet och får rötter. Till slut kväver den helt enkelt värdträdet genom att hindra att solljus når den och suger upp all näring ur marken själv, värdträdet ruttnar bort.

Konkurrensen för solljus är stort bland unga träd som försöker ta sig upp.

 

Foto: John Bevan

 

Träden har unika anpassningar för att kunna klara av ekosystems utmaningar som orkaner som lätt kan knäcka höga träd. För att stadga trädstammen och för att ta upp ännu större plats med sina rötter har de höga träden utvecklat plankrötter. Plankrötter är ytliga och vittförgrenade rotsystem.

Plankrötter är som sagt bäst för höga träd för att de ska stå stadigare när det gäller mindre träd som växer på vattendränkta ställen som exempelvis mangroveträd är så kallade styltrötter bäst. Styltrötter skyddar träden från att vräkas omkull av en stark våg eller storm och ger också träden högre bärkraft.

 

Fröspridning

I regnskogen ingår många djur i pollineringsdelen. Frön från frukter äts upp av trädlevande djur som fåglar och apor och sedan genom deras avföring hamnar dessa på marken och blandas om av kanske en tapir.  På så sätt sprids fröna och nya träd och växter kan blomstra upp.

Foto: Craig Hauger