Amazonas är världens största regnskog som finns i hela nio länder i Sydamerika Bolivia, Surinam, Guyana, Franska Guyana, Ecuador, Peru, Colombia, Venezuela, Brasilien.  Amazonas är en de tre stora regnskogarna i världen, den näst största regnskogen kan man finna i Centralafrika och heter Kongobäckenet. Den tredje regnskogen finns i Sydostasien.

I regnskogen finns en enormt biologiskt mångfald. Hälften av alla världens upptäckta arter lever i regnskogarna, forskare upptäcker ständigt nya arter.

Regnskogens olika former

Tropisk låglandsregnskog

Det finns olika typer av regnskog och därmed olika nischer för många djurarter. Den mest artrika av dem alla är den tropisk låglandsregnskog . Den här typen av skog finns på ca 600 m över havet, just för att den är den artrikaste är det också den som är mest hotad. Här finns de eftertraktade trädarterna som mahogny och teak.

Sumpregnskog

Lägre ner än den tropiska låglandsregnskogen finns sumpregnskogen. Det är skogar som är ständigt eller periodiskt översvämmade av floder. De som är ständigt översvämmade finns i kustområden och de som är översvämmade säsongsvis finns i Amazonas inre bälte.

Tropisk bergsregnskog

På högre höjd, mellan 600 och 1500 m ö h, finner man den tropisk bergsregnskog. Här är träden inte lika höga som i låglandsregnskogen och för att de växer på sluttningar täcker inte deras kronor all mark under dem. Detta är en förutsättning för markvegetation.

 

Molnskog

Över bergsregnskogen breder molnskogen ut sig på en höjd av 1500 meter över havet och upp till trädgränsen. Molnen och den ständiga dimman hindrar en del av solens strålar att nå träden. Träden i molnskogen är låga och är ofta täckta av epifyter(se nedan) som är på jakt efter solljus. Jorden har låg ph och marken är täckt av vitmossa. Träden har en viktig funktion, de tar upp vatten som finns i molnen genom sina blad. Det är ständigt fuktigt och det är positivt för epifyternas tillväxt.  I molnskogar finns det en stort biologiskt mångfald och många av arterna som bor i molnskogar är endemiska.

Foto: Mark Godfrey/TNC

 

Mangroveskog

 

Foto: http://www.sxc.hu/photo/1150921

 

Mangroveskogar är våtmark vid flodmynningar och i grund strandområden, dessa skogar är en världens med artrika ekosystem. Det är inte många djur som lever hela sitt liv här men den är en plats för lek och även uppväxtområde för många arter. Träden som har styltrötter skyddar små vattenlevande djur som krabbor, räkor, fiskar från större predatorer. Det är få trädarter som kan leva här på grund av den näringsfattiga och saltrika jorden.  För att klara sig mot havets erosioner och vågor har träden utvecklat styltrötter(se nedan) och luftrötter som gör att de kan växa i den syrefattiga leran.                                                                                                                                               Mangroveskogarna skyddar även de artrika korallreven och kusten från flodvågor, cykloner och erosioner. När skogen tar upp näringsämnen och slam hindrar den att dessa ämnen når korallreven som är mycket känsliga för slam. Slam och näringsämnen rubbar deras balans. Korallerna kan dö om det finns för mycket slam för då när inte solljuset dem.

Mangroveskogarna är starkt hotade i nuläget, de tas bort för att ge plats åt räkodlingar. Om man tar bort mangroveskogarna kommer många arter att utrotas, många fiskarter är beroende av denna skog för att kunna reproducera sig och för att växa upp. Utan skogarna är också risken stor att korallreven drabbas och i värsta fall förstörs helt vilket skulle vara en katastrof för den biologiska mångfalden.

Amazonfloden

Amazonfloden rinner igenom den tropiska regnskogen och är världens största och längsta flod med en längd av 7025 km. Bara i floden finns en femtedel av hela jordens flodvatten.

Foto: Luis Gustavo Lucena

 

Amazonfloden rinner upp vid Anderna i Peru, i närheten av stilla havet, den når sedan Amazonbäckenet och den tropiska regnskogen. Det finns inga bra reningssystem så när floden mynnar ut i Atlanten färgar den Atlanten gul/brun på grund av allt slam. Amazonasflodens användning förut var för att transportera gummi men nu finns det gott om vägar så floden används inte till lika stor utsträckning för transport längre. I floderna lever en mängd djur bland annat pirayor, kajmaner och floddelfiner.

Uppbyggnaden

Regnskogen består av skikt. Första skiktet finns vid floderna där solljuset lätt tar sig fram växer det en tät vegetation på låg höjd.  På markskikten finns det inte så mycket vegetation för solens strålar når oftast inte till marken på grund av dem övre skikten som skymmer.  Växterna som lever på marken måste alltså klara sig på minimalt med solljus. Humusskiktet som består av döda växtrester och djur är tunt och mineraljorden ligger under det tunna skiktet av kadaver och döda löv. Allt bryts ner snabbt tack vare nedbrytarna. Det finns knappt några näringsämnen som hamnar i grundvattnet så vattendragen i regnskogen är svagt sura och näringsfattiga.

Foto: http://www.sxc.hu/photo/1160604

 

Efter markskiktet kommer det nästan heltäckande taket av trädkronor som ligger på 30-40 meters höjd, här finns det blommor från trädklättrande växter som utnyttjar stammar och grenar för att slå rot men de är inte parasiter. Sådana kallas epifyter, orkidéer och ormbuskar är epifyter. Ibland är dock dessa växter parasiter som inte ger något tillbaka till trädet utan suger endast ut varenda droppe de kan av liv, sådana kallas för strypare. Strypare börjar som epifyter men börjar sedan växa kring hela trädet och får rötter. Till slut kväver den helt enkelt värdträdet genom att hindra att solljus når den och suger upp all näring ur marken själv, värdträdet ruttnar bort.

Konkurrensen för solljus är stort bland unga träd som försöker ta sig upp.

 

Foto: John Bevan

 

Träden har unika anpassningar för att kunna klara av ekosystems utmaningar som orkaner som lätt kan knäcka höga träd. För att stadga trädstammen och för att ta upp ännu större plats med sina rötter har de höga träden utvecklat plankrötter. Plankrötter är ytliga och vittförgrenade rotsystem.

Plankrötter är som sagt bäst för höga träd för att de ska stå stadigare när det gäller mindre träd som växer på vattendränkta ställen som exempelvis mangroveträd är så kallade styltrötter bäst. Styltrötter skyddar träden från att vräkas omkull av en stark våg eller storm och ger också träden högre bärkraft.

 

Fröspridning

I regnskogen ingår många djur i pollineringsdelen. Frön från frukter äts upp av trädlevande djur som fåglar och apor och sedan genom deras avföring hamnar dessa på marken och blandas om av kanske en tapir.  På så sätt sprids fröna och nya träd och växter kan blomstra upp.

Foto: Craig Hauger