Beteende hos djur är ärva instinkter, det innebär att de triggas igång av olika situationer. Man kan se det så här, många av oss människor är rädda för ormar. Det är en instinkt som kan ha räddat våra förfäder och dessa förfäder som har dragit undan handen istället för att röra ormen kanske var de som överlevde, om vi antar att ormen var giftig. Den här instinkten som i vår miljö där det inte finns dödliga ormar och därför kan ses som löjlig, den egenskapen räddade kanske din förfader.

Betydelsen av en flock

Flockar kan öka chansen att överleva för djur för att det blir lättare att hitta mat och flocken fungerar även som skydd mot predatorer.  Banden i flocken är alltså viktigt för överlevnaden. Stora flockar gör det svårare för predatorer att välja ut ett byte och det är även fler som har koll på faror och kan varna andra.

Det finns olika sätt att dessa stärka dessa band ett av dem är parbildning. Att bilda par när man lever i en flock är positivt för det här stärker de sociala banden man har. Av alla djurarter som är upptäckta är endast 3 % monogama. Motsatsen till monogama par är sexuellt frigjorda arter(ex gibbonapan) som tillbringar en stor del av sin tid med att ha sex. Homosexuella relationer är inte ovanliga, alltså måste sex i det här fallet ha större betydelse än bara det reproduktiva syftet. Sex är nämligen ett utmärkt sätt att knyta starka band i flocken .

Den sociala och fysiska kontakten är viktig, primaternas putsande av flockmedlemmar har en större betydelse än renhet. När aporna plockar smutsen och insekter från varandras pälsar förs de närmare varandra.

Att veta sin plats i flocken är också en väsentlig del av en fungerande flock. Strukturer som avgör vem som är ledaren och vem som är underlägsna syns tydligt i djurflockar. Kroppsspråket avslöjar positionen, underlägsna medlemmar av flocken undviker oftast ögonkontakt och sänker sig lätt för att inte hamna över den dominerande ledaren.

Kommunikation

Att kommunicera med artfränder kan i vissa situationer vara livsavgörande. Kroppsspråk fungerar på nära håll men är på längre avstånd ineffektivt. Ljus och ljud kan då användas men även det här kan vara ineffektivt ibland. Ljus syns bäst i mörkret men fungerar inte så bra mitt på ljusa dagen, ljud kan locka till sig fiender. Även om vissa arter av exempelvis grodor har utvecklat ljudsignaler för att leda bort predatorer.

Både ljus och ljud fungerar endast för stunden, lukt däremot på långa avstånd och finns kvar en längre tid. Doftmarkeringar är viktiga framförallt för ensamlevande djur som vid parningssäsonger måste hitta upp varandra. Lukt är också väldigt effektivt för att skrämma bort fiender för lukt kan avslöja ålder och . Lukt är alltså väldigt bra för att vakta stora revir där man inte alltid kan kontrollerna gränserna.

Foto: Gareth Peters

Diskusfisken som är en sötvattensfisk kan hittas i Amazonas floder. Det finns tre olika arter av diskusfisken, dessa arter är Symphysodon aequifasciatus, Symphysodon discus, Symphysodon tarzoo. Arterna lever inte på samma ställen i Amazonas utan de har sina olika nischer som är resultatet av evolution.

Kroppen

Diskusfisken har fått sitt namn för att deras kroppar är runda och platta vertikalt. De mäter cirka 20-25 cm i diameter. Deras färger är adapterade för att smälta in i omgivningen, färgerna brukar skifta i grönt, gult, rött och blått beroende på vilket habitat de bor i.

Reproduktion

Diskusfisken har inget revir utan brukar simma tillsammans i stim men när parningssäsongen börjar startar konkurrensen och revir bildas. Diskusfisken som förälder är ovanligt bland andra fiskarter, de tar noga hand om sina yngel. Båda föräldrarna hjälps åt för att ynglen inte ska komma till skada. De producerar även ett sorts sekret som ynglen brukar äta de första dagarna, detta sekret är väldigt viktigt för deras överlevnad för det innehåller mycket näring för att ynglen ska kunna växa sig starka.

Foto: http://www.sxc.hu/photo/36541

Akvariefisk

Diskusfisken är väldigt populär som akvariefisk och därför fiskar man många för att sälja dem vidare och de odlas också, denna odling brukar dock inte vara i Sydamerika utan i Asien. Fiskar utsätts lätt för stress och kan därför dö under färden men man har märkt att fiskarna som har odlats fram är stresståligare än dem som kommer direkt ur Amazonas. Detta kan förklaras med att de fiskar som klarar mer i odlingarna är de som får föra sina gener vidare till nya generationer och därför har den här egenskapen förts vidare till ynglen. En annan förklaring kan vara att salthalten, näringsmängden, pH, etc är mycket mer komplext i floderna än odlingarna vilket innebär att fisken som tas från sitt naturliga habitat utsätts för stress på grund av vattnet.

Kort fakta­­­­­­­­­­­­____________________________________

Status Vanliga

Levnadssätt Stim

Längd 20- 25 i diameter

Föda Karnivor

Foto: Alexander Wild

Amazonas kryllar av myrarter och en av dessa arter är Mycocepurus smithi. Myror är starka arbetare som ständigt bygger sin stack. Myror av den här arten har en stack som på ytan inte brukar vara större än 8 cm i diameter men under marken kryllar det av underjordiska vägar som binder samman hela deras hem. Stacken brukar byggas under döda träd och deras sätt att överleva är att helt enkelt odla svamp.

Unik myrart

Vanliga myrarters samhällen består av drottningen, hanarna och arbetarna. Den här arten skiljer sig från andra för den förökar sig asexuellt och alla i myrkolonin är honor. Det innebär att drottningen har massa kloner, de är genetiskt identiska. Något som också förvånar forskare är att svampen som dessa myror odlar i sina stackar också reproducerar sig asexuellt vilket i sin tur borde innebära stora risker.  Dessa arter lever i symbios och är alltså beroende av varandra.Svampen som myrorna lever i symbios med är inte artbestämd. Det man vet är att myrorna klär den med tunna, uppskurna blad och larvspillning för att den i sin tur ska ge dem bromatia*, vilket är något de sedan skördar från svampen för att äta.

Vid en asexuell reproduktion ökar riskerna att arten dör ut om till exempel en sjukdom bryter ut. Det här sker på grund av att de har identiska genom och det innebär att deras ärtliga egenskaper kanske inte skyddar dem mot just den sjukdom som har drabbat dem. I vanliga fall kan vissa individer vara genetiskt starkare mot någon sjukdom för att deras gener kodar för ett annorlunda immunförsvar.

Men asexualitet kan även ses som någonting positivt för att det sparar på energi och detta är väldigt viktigt i djurriket.

Foto: Alexander Wild

Att både svampen som de lever i symbios med och myrorna är asexuella innebär att om en naturkatastrof sker som dödar den ena troligtvis också drabbar den andra. Men myrorna är några av de få arterna i världen som inte drabbas särskilt hårt av avverkningen just för att de är så anpassningsbara. Så även om Mycocepurus smithi sexualitet, snarare brist på sexualitet, innebär en risk kommer den här myran att överleva.

Kort fakta________________________________________

Status Vanlig

Levnadsätt Koloni

Längd Ca 3 mm

Föda Bromatia

*Bromatia : Svullnader på svampens myceler

Puman tillhör familjen kattdjur Felis alltså samma familj som våra tamkatter och är den minsta av storkatterna men är det näst största kattdjuret i Sydamerika. Pumor finns från bergen i Kanada till de sydligaste delarna av Sydamerika. Puman är en av de få katterna som klarar iskall kyla och tropisk hetta, alltså väldigt anpassningsbar.

Foto :  Matthieu Huguet

Kroppen

Stora tunga framtassar med kraftiga klor gör att de lättare kan hålla ner sitt byte. Deras svans är lång så att de ska kunna behålla en bättre balans när de hoppar. Deras päls är perfekt kamouflage, därför kan de ofta vara i närheten av människor utan att de ens märker något. Dock undviker pumor människor.

Revir och konkurrens

Pumor lever precis som jaguaren ensam. Dock kan de ibland leva inom samma revir tillsammans om de har släktband exempelvis två bröder men det fungerar inte under parningssäsongen då honorna är brunstiga.

Hannarnas revir är stora och kan innehålla flera honors revir. Honornas revir finns alltså inom hannarnas revir. Det som begränsar ett revirs storlek är konkurrensen och födan.  När det är parningssäsong parar sig hannen med honorna som finns inom hans revir. Honorna som är äldst och har haft flest kullar är dem som har störst revir. Samma sak gäller för hanarna.  Det är så för att honorna som är äldst troligtvis också är de starkaste och har klarat av att bära fler ungar just för att de är starka. Hanarna som har störst revir visar att de är starka, det visar att de är friska och alltså har bra gener och då kommer fler honor vilja para sig med dem och deras avkomma kommer att föras vidare.

Parningen sker under en ganska lång tid men efter själv parningen så uppfostras ungarna helt av honan.  Ungarna får snabbt lära sig att känna igen sin mors läten för när hon är borta och jagar måste de vara tysta för att inte upptäckas av andra rovdjur. Då mamman kommer tillbaka utför hon speciella läten så att ungarna ska veta att hon är på väg tillbaka.

Foto: Guillermo Ossa

Kort fakta­­­­_____________________________

Status                Sårbar i vissa områden

Levnadssätt         Ensam

Längd                 150 – 200 cm( svans 70-80cm)

Livslängd             Upp till 18 år

Föda                   Fåglar, hjort

·     Papegojor som lever på öar

Det är inte bara papegojor som bor i regnskogen som påverkas av människorna.  Papegojor vars habitat är öar och som är endemiska har det oerhört svårt vid skövling av skog.  Extra starka cykloner kan utrota redan känsliga arter på grund av att den kan förstöra deras häckningsplatser, de är även extra känsliga för sjukdomar. För alla är genetiskt sätt ganska lika och har då alltså samma svagheter i sitt immunförsvar.

Puerto Rico-amasonerna är en endemisk art som har minskat enormt mycket de senaste femtio åren.  Förut var Puerto Rico-amasonerna en stor och utbredd art med över 100 000 individer. På grund av avskogningen för att ge plats till jordbruksmarker och nya städer, tjuvjakt och predation orsakad av naturliga fiender men även importerade minskade beståndet till 14 fåglar under 1970-talet. Amasonerna har sina bon på en ganska låg höjd så det var lätt för tjuvjägare att få tag i dem och det fanns och finns fortfarande mycket pengar i handeln med exotiska fåglar. Man har försökt öka beståndet men starka stormar och sjukdomar stoppar den växande flocken.  Idag ligger det vilda beståndet på 34 individer och arten är fortfarande en av de mest hotade papegojarterna i världen.

·     Papegojarter utanför regnskogen

Lears ara som häckar i klipphålor i Brasilien är akut utrotningshotad på grund av avverkningen.  Lears aran är specialist och äter bara nötter från palmen Syagrus Corona. Palmen fälls av jordbrukare som behöver nya betesmarker åt sin boskap. De få unga palmer som börjar växa upp igen äts snabbt upp av boskapet. Utan nötterna överlever inte Lears aran.

·     Långsam fortplantering

Kejsaramasonen är ett bra exempel på hur lång tid det tar för papegojor att reproducera sig. Amasonen lägger endast två ägg vartannat år men det ena ägget lämnas till sitt öde. Alltså tar föräldrarna endast hand om en unge åt gången.  Papegojor kan leva upp till åttio år men det är vanligare att de blir mellan 30-50 år. Om en amason skulle få leva så länge skulle det ändå bli många ungar men det sker allt oftare att de dödas eller att fångas innan de hinner föröka sig. Det är inte ovanligt att tjuvjägare skjuter föräldrarna för att sedan ta sig till boet för att ta ungarna och sälja dem på svarta marknaden. Alltså föds det färre än de som dödas eller fångas.

·   Dödlig handel

Föräldrar dödas av samlare för att komma åt ungarna. En annan metod är att helt enkelt hugga ner trädet där fåglarna häckar. 90 % av fåglarna som tjuvjägarna tar med sig dör under transporter för att de klarar av stressen som uppstår men de dör även pågrund av skadorna de får. Ofta får de varken mat eller vatten under transporten vilket oundvikligt leder till döden.

Foto: Daniel Andres Forero

Foto: Lea Maimone.

I Sydamerikas tropiska låglandsregnskog och mangroveskogarna kan man hitta dessa primater högst upp i trädkronorna.  Det finns sju olika arter av spindelapor i världen och alla lever i Sydamerika.  Dessa primater är dåliga på att anpassa sig till ekosystems rubbningar så på grund avverkningen är vissa nära utrotning.

Spindelapor må ha väldigt dåliga anpassningsförmåga men de är bland de smartaste primaterna, i Sydamerika är dem de mest intelligenta aporna. Detta är troligtvis för att den har behövt utveckla ett socialt liv för att kunna överleva. De lever i små flockar om 15-20 individer, det finns en hona som är ledare som har till uppgift att hitta tillräckligt med mat till alla men om hon inte lyckas så hjälps hela gruppen till att leta mat.

Inte som andra primater

Spindelapor har till skillnad från andra primater ingen tumme och balanserar inte med armarna som de flesta andra primaterna utan är beroende av sin svans, som kan ha den dubbla kroppslängden, för att kunna balansera uppe i trädtopparna. Svansen har samma sorts hud som på fingertopparna så att få fastare grepp om grenar. Deras kroppar gör att de är väldigt skickliga klättrare och de lämnar sällan sina träd. Den senaste forskningen har visat att de har ett väldigt bra minne som kan ha att göra med de starka sociala band de har med varandra och också på grund av deras behov att hålla reda på när frukterna de äter har mognat.

Parning

Spindelapor lever i flock och alla flockens honor hjälps åt med att passa ungarna. En hona brukar föda en unge mellan två till fyra års mellanrum och tar sedan hand om ungen tills den är ungefär tre år. Deras beteende skiljer sig från andra primater då det oftast är honorna som lämnar flocken efter tre år för att hitta sitt eget revir och sin flock. Hanarna däremot brukar leva hela livet inom samma revir och har därför starkare sociala band med dem i flocken än vad honorna har.

Faror

Att dessa apor har ett välutvecklat kommunikationssystem som varnar om predatorer närmar sig skyddar dem mot deras naturliga fiender som jaguarer, stora ormar och pumor för aporna är väldigt snabba och hinner snabbt fly om faran är nära. Människans påverkan på regnskogen kan de däremot inte göra något åt, i vissa delar av Sydamerika där avverkningen har varit som starkast är spindelaporna nära utrotning.

Kort fakta____________________________________________

Status Hotade/ sårbar

Levnadsätt Flock

Längd Mellan 35-58 cm

Livslängd Upp till 30 år

Föda Ägg, insekter, blad, frukt och knoppar

Foto: AP photo

Tapiren är en ensamlevande herbivor som spenderar stor del av sin tid med snabeln nertryckt mot marken i jakt på mat eller i vattnet. Det finns fyra arter av tapirer tre bor i Sydamerika och en i Asien.

Den äter växter, löv, kvistar och skott. Tapiren är trots sitt utseende inte släkt med grisar utan är närmare besläktad med noshörningar och hästar.  De kan se stora och klumpiga ut men de kan vara snabba och är även goda simmare.

Kroppen

Deras kroppar är spolformade för att de ska kunna röra sig lätt i skogen.  Deras tänder är utformade som mejslar som gör att de lättare kan tugga på kvistar och löv.  Deras päls varierar lite i färg beroende på art men alla är adapterade för att ge bästa kamouflage i respektive habitat. Deras klövar är utformade så att det ska vara lättare för dem att ta sig fram runt leriga marker. Alla dessa egenskaper har de fått för att de djur som hade egenskaperna är de som har lyckats överleva och har därför kunnat föra sina gener vidare.

Tapirerna väntar på nattens inbrott för att leta efter mat. De har utmärkt hörsel och luktsinne men ser väldigt dåligt, alltså är det bäst att leta efter mat på natten då de kan höra allt och andra inte kan se dem.

Foto: Paulo Andre Lima Borqes.

Predation

Jaguaren, puman och krokodiler är några av dem som utför predation på tapiren. Deras sätt att undkomma attacker är att springa in i tät vegetation och leta upp ett vattendrag där dem gömmer sig.  Även om en jaguar inte skulle tveka på att hoppa in så är tapiren en bättre simmare som klarar att vara under vatten under längre tid.   Tapirer är inte inte de lättaste byten att ge sig på för de har väldig tjock hud och biter ofta tillbaka.

Tapirer kan hantera sina naturliga fiender men när människan kommer in i bilden är den här herbivoren hjälplös.

Skövling

Men det största hotet mot tapiren är skövling av skogar . I vissa delar är tapiren starkt hotad på grund av att deras nisch har förstörts. Ett annat hot mot tapiren är att de jagas för sitt kött.

Tapirer är väldigt känsliga för rubbningar i ekosystemet och har svårt att anpassa sig till nya situationer, de försvinner i takt med regnskogen. Det är svårt att förutse exakt allt som kan ske om tapiren skulle bli utrotad men den är viktig för ekosystemets balans för den sprider exempelvis ut frön och blandar om jorden(näringsämnen blandas) när den rotar runt i jorden.  Fortsätter tjuvjakten och skövlingen av regnskogen kommer tapiren att utrotas.

Kort fakta­­­­­­­­­­­­­­___________________________________________

Status Sårbar/starkt hotad

Levnadssätt Ensam

Längd 180-200 cm

Livslängd ca 25-30 år

Föda Växter, löv, skott , kvistar och fruk

Anakondan tillhör boafamiljen och finns endast i Sydamerika. Det finns två arter av anakonda en gul och grön varav den gröna blir störst. Anakondor blir mellan två till tio meter långa beroende på arten. Det har länge diskuterats om anakondan är den längsta ormen i världen, man har hittat större exemplar av nätpyton men människor säger sig ha sett anakondor som är över femton meter.  Så anakondan och nätpyton sägs vara de längsta i världen.  Storleken kompenserar för att den inte har något gift i sina tänder, anakondan kramar ihjäl sina byten med alla oerhört starka muskler den har.  Det enorma trycket orsakar inre blödningar hos offret eller kvävning.

Reproducering

Den här jättelika ormen är ensamlevande och stöter inte gärna på någon annan av sin egen art om det inte är parningssäsong. När regnperioden startar utsöndrar honorna en doft som attraherar hanarna och ibland kan det krylla av hanar som vill para sig med samma hona.  Honan föder efter ett halvår upp till hundra levande ungar som är cirka åttio cm långa. De lämnas för att klara sig själva och detta gör att endast ett fåtal klarar sig till vuxen ålder. Att lämna ungarna gör att bara de starkaste överlever och alltså är de som för sina gener vidare i framtiden men också för att honan inte skulle klara av att ta hand om så många ungar då hon blir väldigt svag efter att ha fött dem.

Jaktmetod

Anakondans storlek hindrar ormen från att röra sig snabbt på marken därför måste den ligga och lurpassa och slår till när ett lämpligt byt finns i närheten, det är bra sätt att spara på energin.  De jagar inte allt för ofta utan kan äta en gång per månad beroende på hur stort det senaste bytet var, mellan jakttillfällena ligger den jättelika ormen och smälter maten. Anakondan jagar även i vatten då den är en utmärkt simmare som rör sig snabbare i vattnet än på marken tack vare sin böjliga kropp som gör att den kan driva sig fram i vattnet. Den har ögon och näsborrar som sitter högt upp så att den ska kunna se över vattenytan och kunna jaga lättare. Den kan lätt ta ett vildsvin eller en kajman som byte, den tar ett snabbt grepp om sitt offer och börjar sedan strypa ihjäl den.  Offren dör oftast av inre blödningar eller på grund av kvävning. När offret har dött börjar anakondan att lossa sina starka käkar för att kunna svälja djuret helt.  De har väldigt starka ben i huvudet vars syfte är att skydda hjärnan när den äter stora byten.

Hur klarar sig anakondan med all avverkning?

Anakondor kan anpassa sig någorlunda bra till förändringar men den allt för snabba skövlingen av skogen minskar anakondors revir och de förlorar även bytesdjur som på grund av skövlingen också har minskat i antal. De kommer i fortsättningen att tvingas vara närmare människan än vad de trivs med och kan då bli ett hot för befolkningen som troligtvis kommer att reagera med att attackera ormen för att skydda sig själva. Fortsätter avverkningen i samma takt kommer anakondorna att vara hotad. Skövlingen av skogen påverkar inte bara fullvuxna anakondor utan även deras ungar som redan har svårt att klara sig i regnskogen, rubbas ekosystemet ännu mer minskas deras chanser för överlevnad och därmed minskas beståndet av anakondor.

Kort fakta_________________________________________

Status Sårbar

Levnadsätt Ensam

Livslängd 10 – 30 år

Föda Små däggdjur, kajmaner, fiskar och fåglar

http://www.fotoakuten.se/albums/userpics/marmosett3.jpg

Dessa små apor kan man se hoppa mellan trädgrenarna i Amazonas ofta i sällskap av andra arter av småapor, istället för att konkurrera hjälps dem åt. Framförallt under regnperioden då de måste förflytta sig långa sträckor för att hitta frukter. Det finns cirka tjugo arter av silkesapor i Amazonas. Dessa silkesmjuka apor är bland de minsta med sina 15-30 cm.

Sårbar

Silkesapan är inte hotad ännu men den löper en viss risk att göra det. Aporna lever i träden och är beroende av hela trädet för att få sin näring och sitt skydd. Försvinner träden försvinner deras föda och deras hem. Silkesapor lever i familjer som gör det lättare för dem att klara sig för att alla hjälps åt men det är även svårt att hitta mat till alla när skogen skövlas. Ett till problem är att de i nuläget finns för många silkesapor i vissa delar av Brasilien och nära utrotning vid andra delar. Detta gör att man uppfattar dem som skadedjur och därför kan de ske att de skjuts ner av bönder som skyddar sina marker.                                                                                                                                                                              Många marmosetters habitat har redan förstörts och tvingat djuren att leva i städerna istället och där löper de en ännu större risk att skadas då de ofta ses som skadedjur när de egentligen bara försöker hitta mat i sitt nya habitat.

Foto: Michael Giannechini

Speciella kroppar

Silkesapornas kroppar har genom evolution adapterats till habitatet de lever i. De har till skillnad från andra primater ”klor” istället för de vanliga platta naglarna(som vi människor har). Detta är viktigt för aporna som klättrar i träden likt ekorrar. De klättrar vertikalt och hoppar långt mellan trädgrenar. Deras tänder och tjocktarm är anpassad till deras diet som består av frukter, växter, klåda, träsav, insekter och fågelägg.  Deras storlek gör att de inte behöver allt för stora mängder för att klara sig, insekter kan oftast täcka hela deras proteinbehöv något som är omöjligt för större primater.

En till ovanlig egenskap hos marmosetterna är att de oftast föds som tvåäggstvillingar, forskare vet fortfarande inte varför. Marmosetter lever upp till femton år.  Detta är dock inte så vanligt för de är små och det är många predatorer som är ute efter dem. Ugglor, trädlevande ormar, mårddjur, rovfåglar är några av silkesapans fiender.  Att de lever i stora flockar ökar deras chanser att leva både för att hitta föda men även för att skydda sig mot sina fiender. De kommunicerar med läten för att anropa resten av flocken när de har funnit mat men de använder sig också av läten som varningssignaler om något rovdjur närmar sig.

Kort fakta­­­­­­­­­­­­_________________________________________

Status                Sårbar

Levnadssätt        Flock

Längd                 15-30 cm

Livslängd            10-15 år

Föda                   Frukter, växter, klåda, träsav, insekter, fågelägg.

Arapapegoja – Ara

Foto: bilder.alltinggratis.se

Arapapegojor häckar högt uppe bland trädtopparna i Sydamerika, de brukar befinna sig i låglandsregnskogar upp till 600 m ö h men har funnits på platser på en höjd av 1000 m ö v . Det finns 17 arter av aror, många av dessa arter lever i Amazonas . Deras färgglada och vackra fjäderdräkt fungerar som kamouflage, den smälter perfekt in bland trädtopparna men den gör dem också till tjuvjägarnas byte. Aror lever parvis i stora flockar på 10 till 30 individer och avger höga läten från trädkronorna i den tropiska låglandsregnskogen.  Flockarna kan vid soluppgången flyga långa sträckor för att hitta frukter och frön till alla. Arapapegojorna hittar en partner för livet och delar allt med denna.

Häckning

När det är häckningsperiod gröper arorna en murken trädstam för att bygga sitt bo som är beläget högt upp för att undvika inkräktare. Honorna lägger två till tre ägg som sedan ruvas mellan tre till fem veckor. Äggen är ett lätt byte för predatorer om inte föräldrarna ständigt vaktar boet, därför hjälps båda åt för att öka chansen att deras avkommor överlever.  Om ungarna klarar sig lämnar de boet efter ungefär ett år.

Foto: Julie Baker

Hotade aror

För att ge plats åt bananplantage, boskap och vägar förstörs arapapegojornas habitat.  Avverkningen av träd för timmerindustrin ökar och detta gör att man inte bara skövlar träd för att sälja dem utan man bygger ut infrastrukturen också för att lättare kunna transportera de värdefulla träslagen.  Ett annat hot mot arorna är tjuvjägare som ibland till och med kan klättra upp i träden de häckar i för att komma åt ungarna, innan de klättrar upp skjuter de ner föräldrarna. Alltså dör föräldrarna och ofta klarar sig inte ungarna heller på grund av stressen, svälten och den allmänt dåliga behandlingen under transporten.  Aror lägger bara få ägg med lång tids mellanrum, under hela sin livstid som är upp till  år sextio hinner de föra sina gener vidare många gånger men om de dödas som unga minskar  beståndet snabbt.

Det finns naturreservat som ska skydda hotade arter men många reservat har misslyckats och har drabbats av tjuvjägare och olaglig avverkning.  I Ecudador, Honduras och Nicaragua har man i några reservat lyckats öka sitt bestånd  genom att informera urbefolkningen om arorna och deras betydelse i ekosystemet men även för att de har haft tillräckligt med ekonomiska resurser för att kunna kontrollera reservatet bättre.

Foto: Wm. D. Clark

Kroppen

Arapapegojor varierar i storlek beroende på art men den största av alla är hyacint aran som har en vingbredd på ca 130 cm.   Arors klor är gjorda för att lätt kunna klättra i träd, de har två framtår och två bak tår som gör att de lätt kan klättra i träd och med hjälp av näbben kan de ta sig fram bland trädgrenarna. Näbben är otroligt kraftfull för att kunna knäcka nötter som ingår i deras diet som också består av frukter och frön.  Deras tungor består inte bara av muskler utan har ett litet ben i sig som gör att de kan gröpa ur frukter lättare.  De kan ibland äta fuktig jord som har låg Ph som neutraliserar fruktsyrorna som de får i sig, detta hjälper deras ämnesomsättning.

Kort fakta_________________________________

Status Hotad, vissa arter är väldigt nära utrotning

Levnadsätt Parvis i flock

Längd Mellan 30-100 cm

Livslängd Upp till 60 år i det vilda och 80 år i fångenskap.

Föda Nötter, frukter, frön, blad, insekter

Foto: BILL HOUGHTON

Det stora och mäktiga rovdjuret som finns enda från sydvästra USA till de varmaste breddgraderna i Argentina. Jaguaren är det tredje största kattdjuret i världen efter tigern och lejonet. De finns i olika färger men de flesta är guldbruna med mörka fläckar. De ovanligare som är helsvarta kallas för pantrar. Av alla jaguarer i Sydamerika har man räknat ut att ungefär 6 % är svarta.  De är inte helt svarta utan har också fläckar, dessa pantrar har troligtvist uppstått som en mutation och har ett överskott av melanin. De har överlevt för att deras chans att överleva i en tät regnskog är hög på grund av den mörka färgen.

Hotad

Regnskogens avverkning har påverkat det största kattdjuret på den amerikanska kontinenten, jaguaren. Det stora rovdjuret har sitt territorium och när man avverkar förstör man deras jaktmakter. Detta skapar en ännu större konkurrans mellan jaguarerna som då måste tävla om mindre territorium. Deras revir brukar vanligtvis vara mellan 25-35 km² upp till 320 km² beroende på tillgången till födan och vatten.  Hanens revir brukar överlappa flera honors revir. Han är den som får para sig med dessa när de är mottagliga för detta.  Därför är det så viktigt för hanen att doftmarkera sitt revir för att skrämma bort inkräktare, annars skulle andra hanar komma in och para sig med honorna som sedan använder födan som finns på hans revir utan att han får föra sina gener vidare.  Honorna tar hand om ungarna helt på egen hand, efter cirka två år lämnar ungarna hemmet för att leta efter sitt eget revir.

Foto: BILL HOUGHTON

Jakt

Jaguaren är till skillnad från andra kattdjur inte ett flockdjur utan jagar och lever ensam.

Varför är jaguaren ett ensamdjur?

I en tät regnskog som Amazonas är det lätt att smyga sig på bytet och det är lättare att kamouflera sig om man endast är en individ. Lejonen på savannen däremot tjänar på att leva i flock just för att de måste trött ut sina byten som exempelvis gaseller och detta sker på öppen mark. Där tjänar man på att jaga som en flock.  Dock har avverkningen tvingat ut jaguaren på öppnare ytor och detta påverkar självklart deras jaktmöjligheter.  De har börjat jaga boskapsdjuren och då jagas jaguarerna av bönder som vill skydda sina djur.

Jaguarens kropp är adapterad till att jaga i en tät regnskog, de har därför dålig kondition och måste ligga och lurpassa på sitt byte, detta sker ofta på natten för att jaguaren som de flesta kattdjur ser otroligt bra i mörkret. De är beroende av stora bytesdjur som navelsvin och kapybaror. Om dessa djurs ekosystem rubbas minskar de i antal och jaguaren får då leva på mindre djur som fiskar och grodor.  Jaguaren är också väldigt viktig ekosystemets balans för att den håller artantalet för dess byten nere. Allt ingår i en näringsväv och rubbas toppkonsumenten påverkas alla som toppkonsumenten utför predation på.

Jaguaren är även en utmärkt simmare tack vare sin muskulösa kropp och de breda tassarna så det finns inget problem med att jaga i vattnet.

Pälshandel

Det stora sydamerikanska rovdjuret har även minskat under de senaste åren på grund av pälshandeln även om det nu finns lagar som ska hindra att detta sker. Fram till 1960-talet dödades tusentals jaguaren för sin päls. Tjuvjägare tjänar fortfarande enorma summor på jaguarens päls.

Situationer för jaguaren är känslig i nuläget, de senaste åren har man lyckats öka bestånden genom naturreservat. Det här räcker inte, fortfarande förstörs jaguarernas hem varje dag och de tvingas flytta vilket orsakar andra problem. Även om beståndet har ökat en aning behövs mer göras för att jaguaren inte ska vara en sårbar art.

Kort fakta______________________

Status Sårbar

Levnadsätt Ensamlevande

Längd 1,1- 1,9 m

Livslängd 12-15 år i det vilda, upp till 22 år i fångenskap

Föda Navelsvin, kapybarer, tapirer, krokodiler, fiskar och sköldpaddor